Människor vi mött

Under vistelsen i Tanzania får du ta del av en spännande kultur och lära känna människor i deras vardag.

Msafiri

Msafiri

Msafiri är 35 år och kommer från landsbygden utanför Morogoro. Hans namn betyder ”resande” på swahili. Under tre år studerade han vid Bagamoyo skulpturskola. Idag försörjer han sig som konstnär, och är verksam i ett konstnärskollektiv. Han har sin ateljé i det gamla marknadshuset i stenstaden. Förr i tiden såldes grönsaker där. Idag är det en mycket populär konstmarknad. I skuggan av ett mango-träd håller han kurser i både måleri och musik. Hans dröm är att bli lärare på heltid och att få arbeta med gatubarn. Att få bort barnen från gatan och utbilda dem i konst och idrott. 

Olivia

Tanzania_OliviaOlivia är trettio år gammal, mor till två barn och gift med en lutersk präst. Hon bor sedan fyra år tillbaka i Lushoto, Usambarabergen, i norra Tanzania men är född och uppvuxen i den inofficiella huvudstaden Dar es Salaam. Hon har studerat handel på universitetet och har nyligen lyckats bli certifierad revisor, precis som hennes far.

För tillfället arbetar Olivia på Luterska Kyrkans kontor i Lushoto men har förhoppningar att om några år flytta till en större stad, helst till sin hemstad Dar es Salaam, där hon har bättre karriärmöjligheter.

Olivia vill gärna fortsätta sin egen utbildning och hoppas att inom de närmsta åren kunna påbörja en masterutbildning i Business Administration. Samma möjlighet till hög utbildning önskar hon båda sina barn, då hon anser att utbildning gör otroligt stor skillnad. Detta gäller kanske speciellt för hennes dotter Dorothy, men är en förutsättning för att båda barnen ska få leva de liv hon vill att de ska få.

Sara

Sara är 1,5 år gammal och yngst av åtta syskon. Hon har inte många leksaker utan leker istället med det som finns hemma. Sara är alltid delaktig i de hushållssysslor hennes mamma gör. Ibland i köket, andra gånger glatt plaskande i tvättbaljan. En av hennes favoritlekar är att leka kurragömma bakom husets alla tygstycken, som familjen satt upp istället för dörrar. När hon är sju år kommer hon förhoppningsvis bli skickad till en privatskola . Några av hennes äldre syskon går redan på privatskolor och kommer bara hem på loven. I Tanzania måste föräldrarna ha råd att betala för skolgång i en privatskola om de vill att deras barn ska få en bra utbildning. I de statligt ägda skolorna är det väldigt stora klasser och dålig lärarnärvaro. Det betyder att de föräldrar som har råd skickar iväg sina barn till privatskolor med internat. 

Sara får väldigt mycket kärlek av alla i familjen. Eftersom att hon är den yngsta i barnaskaran känner alla ett ansvar över att hon ska må så bra som möjligt. När hon blir trött knyter någon av hennes systrar ett tygstycke på ryggen och där, tätt intill, får hon somna. 

Peter

670_aafe4afe

Varje morgon innan jobbet dricker Peter en kopp te i sjukhusets restaurang. Peter är 76 år och bor i Bumbuli. På 60-talet fick han möjlighet att flytta till England för att studera psykiatri, men var tvungen att flytta tillbaka till Tanzania efter utbildningen för att ta hand om sina gamla föräldrar. I Tanzania finns nämligen inga ålderdomshem.

Sedan hemkomsten från England har han varit anställd på Bumbuli Hospital, där han haft diverse olika befattningar under årens lopp. Sedan 2009 arbetar han som socialarbetare inom den palliativa vården. Tillsammans med en sjuksköterska, läkare, pastor och chaufför bildar han ett team som hjälper obotligt sjuka HIV- och cancerpatienter. De besöker patienterna i deras hem och ser till att de får stöd för att klara vardagen, så att de får en värdig sista tid i livet. Samtliga arbetar ideellt med detta på deltid eftersom de saknar finansiellt stöd från staten. 

Efter jobbet spelar Peter gärna musik och han är aktiv i en kyrkokör i byn. När man kommer hem till Peter möts man av en “”funny man””, som han kallar sig själv, och han spelar gärna en trudelutt på sin keyboard. I sin ungdom dansade han mycket, och han bjuder gärna upp till dans än idag. 

Curtbeth

Curtbeth

Curtbeth föddes i kustbyn Chalinze. När han var 5 år dog båda hans föräldrar tragiskt i en bussolycka. Han växte upp med sin farmor i Morogoro. Han flyttade sedan till sin farbror i Dar Es Salaam. När farbrorn också dog stod han ensam. Som tonåring bodde han på gatan och spelade fotboll för lokala fotbollsklubbar. För varje match tjänade han 5-10 SEK. Dessa pengar sparade han till sin skolavgift och på detta vis lyckades han slutföra gymnasiet.

Han är idag 30 år och bor i den lilla kuststaden Bagamoyo. Han försörjer sig som konstnär. Hans framtidsdröm är att hjälpa människor i samhällets utkant. Han vill lära dem att vara sin egen arbetsgivare. Istället för att vänta in arbetstillfällena ska man skapa dem. Hans dröm är att öppna en skulpturskola för gatubarn.

Rosena

Rosena

Rosena, som kallas för Rose, är 22 år och växte upp i Usambarabergen, i en liten by som heter Magamba. Hon bodde med sin sjuka  mamma och sina två yngre systrar i ett lerhus på bergets sluttning, utan vatten och el. Vägen till huset var mer som en stig och omöjlig att köra fordon på. Rose sov i köket bredvid eldstaden. Varje dag promenerade hon två timmar till sitt arbete i ett skolkök. Hon arbetade långa dagar för en lön på 8 SEK. På detta försörjde hon sin familj, hennes pappa var borta sedan länge. Rose dröm var att bli sekreterare, men det var omöjligt att spara ihop till skolavgiften på den låga lönen. Med hjälp av svenska sponsorer fick hon möjlighet att börja på college för sekreterare i Arusha. När hennes utbildning är avslutad finns det i princip garanterat arbete. Rose lovar att hon ska betala sina småsystrars utbildning. Att bidra till unga kvinnors studier är att ge dem en nyckel till frihet och bidrar till goda cirklar. 

Bakari

Bakari

Bakari kallas Beka, är 35 år och föddes på en bondgård i närheten av huvudstaden Dodoma. I en liten by som ligger i Kondoa distriket.Hans föräldrar odlade grönsaker och hade boskap, framförallt getter. Hans dröm var att arbeta med safari. Han började som ung att köra taxi för att kunna betala sina lektioner. Hans intresse för språk växte och han lärde sig både spanska och engelska. Han fick sin dröm uppfylld, flyttade till Arusha och arbetar heltid med turism. För honom är utbildning oerhört viktigt för han vet skillnaden, och han investerar större delen av sin inkomst i sin sons utbildning. I framtiden vill han ha sitt eget företag, främst för att kunna anställa sina vänner utan arbete.