Här möter ni stipendiaterna från 2016 och 2017.

Lina Baban, Rebecka Häll och Sajida Kharsi går Allmän College.

Sajida fick stipendiet 2016 med motiveringen att hon är en nyfiken och social tjej, som delar med sig och fungerar bra i grupp. ”Bara den som rör vid hjärtan förändrar världen”, är den formuleringen som hon minns extra väl.

Sajida hörde talas om S:t Sigfrids folkhögskola genom elever som gått på skolan tidigare. Hon gillar att skolan är öppen och att alla pratar med alla. Man får mycket hjälp av lärarna och man jobbar tillsammans med andra. Hon säger att hon har rekommenderat den här skolan till många.

Rebecka Häll sökte till S:t Sigfrids folkhögskola för att få klasskompisar efter att tidigare ha läst på egen hand på distanskurser. Hon uppskattar gemenskapen som finns bland eleverna på allmän linje och hon säger att alla umgås. ”Man umgås inte bara med dem i klassen. Jag är förvånad över hur många kompisar jag fått. Jag uppskattar att det är blandade åldrar bland eleverna, allt från 18 till 32. När jag var här på besök första gången tyckte jag att det var som att komma till en annan värld, en helt annan typ av skola. Jag visste inte att det fanns.”

Hur kändes det då att få stipendium? ”Jag blev så himla chockad och förvånad. Nästan lite tårögd. Jag har aldrig fått nån uppmärksamhet för att jag har gjort någonting bra i skolan tidigare. Att få uppmärksamhet för att man gjort någonting bra var ju jättekul” säger Rebecka.

Tillsammans med Rebecka Häll fick Lina Baban stipendium 2017. Vad kommer hon ihåg från motiveringen till att hon fick priset? ”Jag kommer ihåg: Att jag har livsglädje, att jag vågat lämna gamla stigar och hittat nya och har utvecklats mycket. Jag har kämpat mycket i skolan för att nå bra resultat.”

”Jag tycker om att gå på folkhögskolan för att man får bra rutiner, kommer till skolan varje dag, har lektioner med lärare och man får mycket hjälp. Jag tycker jag har fått en andra familj här.”